I december skickade vi ett paket till Louise Glück. Det innehöll vårt Nobelhäfte, ett målat porträtt och ett handskrivet brev undertecknat av alla elever i årskurs 9 på Enbacksskolan i Tensta.

Vi kunde följa sändningen och såg att det levererades till hennes dörr den 21 december. Då skickade vi en länk till filmerna som vi hade gjort istället för mottagningen på Rinkeby bibliotek.

Louise Glück svarade en stund senare:

The films are amazing — so moving. Thank you for showing these children that poetry can console. And also sharpen our minds

Warmest regards to you all

Louise

Hon undrade också hur hon skulle öppna paketet utan att skada innehållet. (Vi hade tejpat det omsorgsfullt.)

I don’t want to damage the contents!

Vi skickade ett mejl och förklarade bästa sättet att öppna försändelsen. Efter en stund skrev Louise Glück igen:

I am so moved and so impressed. I will write more soon. 

Louise

Sedan blev det jul och nyår. Den 7 januari, alltså dagen efter stormningen av Kapitolium i Washington, plingade det till i inkorgen igen. Louise Glück skrev:

I’m sorry to be so late.  I’ve actually been reading the children’s words, looking at their art, this whole time. I brought the book with me when I flew from Boston to California. (…) But California is very changed, as most places are these days, and the book has been a consolation.  

I’m especially impressed by the students who are, it seems, blunt and candid. (…)

How old are they, I wonder?   

I hope that we 2020 laureates do actually get invited next year, and that I will be able to meet these children , or some at least. I can’t imagine how you teach a novelist–

Sincerely,

Louise