Nu närmar det sig, tillfället när vi ska presentera vårt arbete för Han Kang. Och då är det många olika saker som ska vara på plats. Mikrofontekniken till exempel. De elever som ska tala på scen får träna på att hålla sin mikrofon under hakan, och att tala tillräckligt långsamt. Det går bra! Inte minst för de mellanstadielever som i god tid kan allt utantill – också det som den sjuka eleven skulle ha sagt. ”Det tar jag”, säger en piggögd ung man och hoppar säkert in i den sjukas ställe. Perfekt!

Sedan spelar vi in ljud och ett par filmsekvenser till en kort film. Eleverna har tankar om vad och hur det ska filmas. Någon tar mobilen och visar, regisserar. De som spelar in ljud sitter med fokus vid den lilla bärbara inspelningsmanicken och läser de utvalda texterna med eftertänksamhet och allvar. Det blir fina stunder i den lilla improviserade studion i ett konferensrum.

Nobelhäftet har kommit från trycket. Nu är även generalrepetitionen avklarad. Pirrigt, men också dags nu. Texter och tankar har sjunkit in och ska få sitt uttryck. Välkommen Han Kang!

Text: Katarina Lycken Rüter, författare och projektledare för Nobel i Rinkeby och Tensta