Vilken är din favoritplats där du bor? Den frågan har legat till grund för kreativt skrivande i två mellanstadieklasser i Rinkeby och Tensta. Deras kollektiva dikter kommer att ingå i årets Nobelhäfte, som eleverna själva kommer att överlämna till Han Kang.
I mötet mellan Nobelpristagare och barn från Rinkeby och Tensta står texterna i fokus – texter av pristagaren och texter av barnen. Läsande och skrivande går hand i hand, och genom att formulera sina tankar och iakttagelser kan de medverkande eleverna kanske få syn på något om sig själva i världen.
I år bjöd vi in två mellanstadieklasser att skriva kollektiva dikter om sina respektive stadsdelar. I Rinkeby blev det årskurs 4 på Askebyskolan och i Tensta årskurs 6 på Enbacksskolan. Jag höll i det hela i nära samarbete med klassernas ordinarie lärare Tannu Chowdhury och Pavlina Spanos. Vi ägnade två lektioner åt förberedelse och skrivande. Därefter använde jag elevernas texter för att sätta ihop en dikt om vardera stadsdel.
En favoritplats
Den första lektionen arbetade eleverna i par med en karta över sin hemort. De fick i uppgift att märka ut sin favoritplats på kartan med ett hjärta och sedan skriva något kort om platsen. Paren uppmanades att försöka komma överens om en plats, men om det var omöjligt fick de välja varsin. Därefter skulle de även märka ut några andra platser. Det kunde vara en vackert eller ful plats, en hemlig plats, en läskig plats eller en viktig plats. Diskussionerna blev ivriga och deras papper fylldes snabbt med olika platser och motiveringar.
– Om jag skriver om en hemlig plats är den ju inte hemlig längre! konstaterade något.
Poesipromenader
Den andra lektionen gav vi oss ut på promenad till några av platserna de hade valt. Varje årskurs var uppdelad i två grupper, så det blev sammanlagt fyra promenader. Varje grupp gick till två eller tre platser, beroende på hur långt bort det var. Utrustade med penna och ett stadigt underlag för pappret hade eleverna sedan i uppgift att samla sinnesintryck på de olika platserna, efter en mall som såg ut så här:
Jag ser …
Jag hör …
Jag känner …
Det luktar …
Det smakar …
Vi hade skrivit några exempel i klassrummet för att öva, och då uppmuntrades eleverna att vara så detaljerade som möjligt. Vi provade också att leka med orden. Vad smakar det i skolan – kanske kunskap?
Under promenaderna stannade vi till på de olika platserna och skrev. Vissa platser var fyllda av intryck – smaskiga frukter på torget, barn som skrattar på skolgården och gravar som påminner om de döda på kyrkogården. På andra ställen blev fantasin viktigare. Vi kunde inte gå in i simhallen, men det var lätt att beskriva det varma vattnet som känns som en kram, eller hur röda ögonen blir av kloret. Vi tog upp kastanjer med taggiga skal och betraktade träd som var högre än husen.
Det svåraste var att sätta ihop elevernas texter till två dikter. Om vi hade haft mer tid hade eleverna fått göra detta steg också, men nu blev det istället jag som sammanställde dikterna och sedan läste dem för klassen.
Högläsning och översättning
Det blev alldeles knäpptyst i klassrummet när jag läste upp dikterna för eleverna. De nickade och kände sig nöjda när just deras ord kom med. Vi har även översatt deras dikter till engelska – för att Han Kang ska kunna läsa dem – och översättaren berättade att han blev berörd av dikterna. Sådana skildringar av Tensta och Rinkeby hade han aldrig läst tidigare.
Så hur blev dikterna? Det kan man läsa i årets Nobelhäfte som publiceras den 11 december.
Text: Annelie Drewsen, författare och projektledare för Nobel i Rinkeby och Tensta
