I dag har vi tillbringat en halv dag på Nobelprismuseet i Stockholm. Vi var 39 elever i klass 9 på Enbacksskolan i Tensta, deras lärare Pia Schneiter, Stefan Ljungdahl, Anna Lindgren, tecknare Emma Virke och jag, författare Gunilla Lundgren. Dagen var innehållsrik och faktasprängd, vi fick lära oss mycket om Alfred Nobel, och om tidigare Nobelpristagare. Vi fick se intressanta gåvor som tidigare Nobelpristagare skänkt till Nobelprismuseet bland annat Selma Lagerlöfs skor, och vi fick lära oss hur hela den årslånga processen går till när Svenska Akademien utser litteraturpristagarna.

Jag imponerades av de 15-åriga elevernas förmåga att lyssna och resonera. Vår guide Charlotta Jeppson högläste ur Alfred Nobels testamente och ställde frågan vad han kan ha menat med att priset ska gå ”till den som inom litteraturen producerat det utmärktaste i idealistisk riktning .” Devran trodde att Nobel ville belöna någon som vill påverka världen på ett bra sätt och Maya fyllde i: ”Han ville att samhället ska gå åt rätt håll.”

Per Wästberg har sagt att Svenska Akademien söker och vill belöna ett författarskap ”som har kraft att rycka människor ur kaféstolens halvdvala.” Vad kan det betyda? Olaa ansåg att det betyder ett författarskap som respekterar sina läsare men som inte gör det lätt för dem.  Och Selma menade att det kan handla om en författare som får människor att känna igen sig och samtidigt förändrar deras idéer.

Klockan 13.00 fick vi se tillkännagivandet på storbildsskärm. När vi hörde att 2021 års litteraturpris går till Abdulrazak Gurnah, en författare som skriver om kolonialism och exil,  om föräldralösa barns och svarta kvinnors utsatthet, och som gör det utan att förenkla men med medkänsla, då kände vi: ”Det här är rätt författare för oss. Honom vill vi läsa och arbete med!”

Gunilla Lundgren, författare och projektledare