Efter att ha arbetat med Alfred Nobels liv tillsammans med barn och ungdomar i Tensta och Rinkeby i fem år ville jag testa något nytt. Det har varit roligt att berätta om hans liv för eleverna och sedan se dem använda det som utgångspunkt för eget skapande. Under åren har det blivit många texter och teckningar i Nobelhäftena. Ett år skrev eleverna tidningsnotiser om viktiga händelser i Alfred Nobels liv, och förra året tecknade 10-åringar stiliga bilder av Alfred Nobel under ledning av Maria Fröhlich.
Men i år ville jag som sagt testa något nytt. Under hösten går jag en kurs i kreativt skrivande med inriktning mot skrivpedagogik på Södertörns högskola och har samlat på mig många idéer och skrivövningar. Valet föll till sist på att arbeta med figurdikter. Inspirationen kom ifrån en text av Hanna Brännström ur ”Skrivboken” (Regionbibliotek Stockholm, 2013).
Från föreläsning till figurdikt
Lektionen med årskurs 9 på Enbacksskolan inleddes med en traditionell föreläsning, med uppmaningen att eleverna skulle anteckna viktiga ord under tiden för att kunna göra den avslutande uppgiften. Jag berättade i cirka 20 minuter om Alfred Nobels liv och visade bilder till. Eleverna var fokuserade och jag kunde se hur deras linjerade papper fylldes med ord.
Sedan introducerade jag begreppet figurdikt genom att visa några exempel på olika språk. De olika figurdikterna skilde sig från varandra. Vissa bestod bara av ett enda ord i en specifik form, andra var uppbyggda av fraser eller meningar. Alla föreställde något – en fisk, ett ansikte eller ett regn.
Uppgiften var sedan att göra en egen figurdikt som illustration av Alfred Nobels liv. Materialet var dels anteckningarna, dels några illustrerade böcker om Alfred Nobel att bläddra i.
Ordlek
Alla elever satte igång att skapa direkt. Dynamitgubbar, brustna hjärtan och provglas tog form. Ord textades, meningar växte fram längst skissade linjer. Somliga jobbade med upprepning av samma ord, som nitroglycerin, kiselgur eller dynamit, andra tog fasta på meningar som Är ert hjärta ledigt? – vilket Alfred Nobel lär ha frågat Bertha von Suttner i Paris innan hon reste tillbaka till Österrike för att gifta sig med sin Arthur.
Resultatet blev en rad lekfulla figurdikter, varav några kommer att finnas med i det Nobelhäfte vi gör till årets Nobelpristagare. Förhoppningsvis blev det också en lektion då eleverna fick känna att språket kan användas för att göra något lekfullt och kreativt. (Som bonus lärde de sig en hel del om Alfred Nobel och övade lite på studieteknik.)
Text: Annelie Drewsen, författare och projektledare för Nobel i Rinkeby och Tensta
Mer om figurdikter:
Texten Figurdikt av Hanna Brännström i ”Skrivboken – om att arbeta med skrivande och ungdomar på bibliotek” av Malin Isaksson och Pia Borrman (red.), utgiven av Regionbibliotek Stockholm 2013 (s. 89–95).