Dagen före tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur träffar jag årskurs 9 på Enbacksskolan i Tensta. Vi har redan haft några lektioner om Alfred Nobel och Nobelpriset, och hela klassen har varit på studiebesök på Nobelprismuseet.
I dag inleder vi lektionen med att läsa en dikt ur ”Långsam musik” av Jon Fosse högt. Först läser jag den en gång, sedan läser klassens svensklärare Anna Lindgren dikten en gång till.
vem är det nu som behöver hjälp
inte hunden, inte ängeln
men kanske den lille pojken
Han med de stora händerna
Han med den klara tanken
Han med en sorg
som ljudet av klockor
och vatten
över en gammal bygd
Han ser på huset och sjön
och han tänker sig för innan han ler
Han är det nu som behöver hjälp
Han med de dumma orden
som aldrig får sagt
vad han tänker och känner
Han är det som nu behöver hjälp
Det är en av dikterna vi läste med niorna förra året, och som väckte många tankar hos dem. Även idag väcker dikten tankar och frågor. Vem är pojken? Vad är det för dumma ord? Är han kanske mobbad? Och vad är egentligen en dikt? Någon insisterar – vem är pojken? – vill ha rätt svar. Men vad är rätt svar om en dikt?
Förhoppningar och spekulationer
Sedan talar vi om vad som väntar i morgon. Om Svenska Akademiens omfattande Nobelarbete under året, om dörren som kommer att öppnas klockan 13.00 i morgon. Vem kommer att tilldelas priset? Några personer på skolan har fått säga vem de hoppas på. Neil Gaiman, Mariana Enríquez och Art Spiegelman är några svar. Vi kikar också på några författarnamn som förekommer i spekulationerna. Blir det möjligen Ljudmila Ulitskaja från Ryssland, Ngũgĩ wa Thiong’o från Kenya eller Can Xue från Kina? Eller Yoko Tawada från Japan? På vadslagningssajterna ser vi att Gerald Murnane från Australien ligger bra till. Alexis Wright från samma land har seglat upp som en favorit de senaste dagarna.
Jag nämner Nuruddin Farah som besökte Rinkeby bokfestival förra året och visar hans debutbok ”Adams revben” från 1970. En somalisk författare väcker intresse i klassen, där flera elever har somalisk bakgrund.
– Får jag låna boken och läsa den? frågar en flicka.
Text: Annelie Drewsen, författare och projektledare för Nobel i Rinkeby och Tensta
